Världens första tågolycka skedde år 1815 då ett brittiskt lokomotiv exploderade efter att ha blivit överhettat. Olyckan skedde inför en stor publik som kommit för att bevittna dess nya experimentella teknologi och de flesta som skadades eller förolyckades var åskådare.
Trots tragedin föddes med detta ett intresse av morbid sort för tågolyckor och varje gång någonting hände ville allmänheten ha alla detaljer runt olyckan, inte olikt det otal dokumentärer om flygolyckor som dagligen visas på olika TV-kanaler.
På slutet av 1800-talet bestämde sig den amerikanske tågagent
en med det osannolika namnet William George Crush för att organisera en planerad tågkrasch inför publik för att ge sig själv och sitt tågbolag extra mycket publicitet. Folk flockades till platsen för att få bevittna detta spännande spektakel och hela 40 000 åskådare hade samlats då olyckan påbörjades.
Två lokomotiv, ett grönt och ett rött, sattes igång från varsitt håll och i rasande fart färdades de i kollisionsriktning. Publiken höll andan när tågförarna och besättningarna hoppade av innan krocken och snart var katastrofen ett faktum. Vid kollisionen exploderade lokomotiven och enorma metalldelar sköts upp i luften och regnade över de skräckslagna betraktarna. Tre personer dog och många skadades och Crush sparkades från sitt tågbolag.
Olyckan fick enorm uppmärksamhet och människor blev ursinniga över hur dåligt genomtänkt det hela var. Samtidigt påpekades själva idiotin att gå och titta på en tågolycka och det hela rann så småningom ut i sanden och Crush fick tillbaka jobbet. Kompositören Scott Joplin, som eventuellt närvarade vid händelsen, skrev senare en låt, Great Crush Collision March, om det hela och om man lyssnar på den kan man höra hur instrumenten återskapar vissa av tågens ljud.